Jag minns dig så väl.. ditt ansikte.. hur du pratade.. och minnen dyker upp..   Jag har aldrig riktigt tänkt ordentligt, men nu har jag insett att du är borta föralltid. Igår var det 1 år och 1 månad sen du dog. Vi saknar dig! Hoppas verkligen att du har det bättre där uppe. Tårarna bara rinner.. Livet är orättvist. Cancer kan bara gå och skjuta sig själv, usch..

/ida